Förbannad!

Haft en super fin dag med tulle, vi grillade minnen och gick vidare ^^
sen satt vi i en soffa i flera timmar, fast det märkte vi inte, med mongo-modet på och allt.
Jag råkade även lura en person som ringde och fråga efter "Bo" utan att jag tänkte på det så svarade jag: nej jag tror han är ute på vift just nu. Kom på vad jag sagt en stund efter jag lagt på.
hahah bra cappe.

Sen när jag kom hem gick det dirre åt skogen, tog med Shelter & Zoega ut på en promenad,
tänkte gå min favorit promenad slinga, har fått göra om den mer och mer eftersom först smällde dom upp ett hus mitt i vägen, så man fick gå runt huset för att kunna fortsätta, sen dök det upp någon jävla avspärrning av någon jävla lerpöl "gå inte på gräset" men det ÄR ju inte gräs det är ett ler fält! så då börja jag gå på andra sidan av huset och lerpölen, men sen byggde dom upp ett dagis där, då fick man börja gå genom en lekpark. Men tro fan inte att man får gå genom lekparken längre! Nej nu håller dagiset på att bygga nåt jävla koncentrationsläger där så mycket staket dom smäller upp överallt! så nu måste jag hitta någon annan stans att gå.
Och när jag lugnat ner mig, så ringer telefonen, det är pianostämmaren (som jag äntligen lyckats hitta efter mycket om och men) han har självklart lyckats bryta armen, så mitt piano förblir ostämt ett bra tag till. och det är klart det är synd om honom, jag tycker faktiskt det, bara så typiskt lirre.
som om inte det var nog så tappade jag mitt psp från taket, rakt ner i asfalten, så nu är det ett 1000 bitars pussel, härligt! kan den här kvällen bli bättre??

Nu blir det nyponsoppa, en kelly link bok, en gungstol och 3 täcken

Vinter

Det känns toppen att gå ut och allt runt omkring är täckt i snö.
Det känns faktiskt skönt att känna kylan bita sig fast i kinderna.
och det värmer mitt hjärta att se shelter och Zoega tumla runt i snön.
Har myst med hundarna hela hela dagen nu.

Om 1 timma kommer Toppe, Mii och Emil.
Vi ska ut till landet, där jag växte upp, åka pulka och grilla.
Hälsa på Stora björn (en stor sten) som jag och mina systrar alltid lekte med när vi var små, finns ett stort dike där också, som vi brukade "ramla" i så vi blev alldeles gemonblöta.
Så ska vi väl försöka att få hem dom två små vildingarna så hela och torra som möjligt, men eftersom dom säker kommer bli genom blöta så är vi(jag) smart och tar med extrakläder till dom.
Så ska lägga mig en stund och vila nu, så jag har energi att leka med dom 2 vildaste 5åringarna jag någonsin träffat, så måste man ju ha någotsånär koll på hundarna också, shelter älskat att jaga harar, toppe för definitivt hålla koll på sig själv och att ingen brinner upp ^^

Jag vet inte om det var "min onda plan" eller om det bara blev så.
men jag vet att jag kommer få fan för det, men det var det värt.
men nog om Eskilstuna för detta år.

Känner mig på ganska strålande humör nu, jag och danne har suttit i en bil 2 timmar och bröölat Liverpool Fc låtar ^^ sen byte vi till AIK trubaduren :D
nu tänker jag vara bubbellycklig tills jag måste ta mig samman i slutet av november.
"för om man bortser från allt så mår jag faktiskt bra" hahah ^^

Nu ska jag sjunga, diska och sen ska jag ringa tulle<3

Peace and Hate. Can You Tell The Difference?

har haft en känslofylld dag.
Danne och jag åkte till etuna idag, till lillebror davids föräldrar.
Det kändes bra att träffa dom igen, var ett tag sen sist.
Så har varit mycket pratande, skrattande, gråtande and so on.
Vi var på kyrkogården, det här kanske låter dumt, men jag älskar att va på kyrkogården i etuna på alla helgona, alla människor som vandrar runt i november kylan, alla ljusen som hjälper stjärnorna att bringa lite ljus och värme i mörkret och saknaden.
Bestämde mig dumt nog för en promenad genom staden och dom ställen jag alltid gick förut.
Sprang på Michael, det va kul att se honom igen, fast blev konstigt också, men men.

Det är nu allt känns som jobbigast, jag och danne sover i davids barndoms rum.
danne sover på soffa, jag ligger i lillebrors säng, det som är fel är att lillebror inte ligger bredvid mig. Det är nu saknaden verkligen anfaller med full kraft, känns som den försöker äta upp mig levande. försöker att inte älta "varför just han" tankar.
jobbar på att minnas allt det han faktiskt han göra, allt vi han göra.
Försöker acceptera att jag faktsikt saknar honom så mycket som jag gör.
Och att jag alltid kommer sakna honom, men att det förhoppningsvis gör lite mindre ont i själen för varje år som går.

Kommer bli en såndär jobbig natt, utan sömn och för mycket tankar som härvar till min hjärna ordentligt, som trasslar ihop tankegångarna till ett enda stort kaos.
Försöker vara stark, smart och tänka logiskt. men det härvar.
Ligger och intalar mig själv att allt löser sig bara det blir morgon.

Vad är du beredd att offra? ja vad är jag beredd att offra?
jag vet vad jag inte är beredd att offra, jag tänker aldrig mer offra min vänskap, mina vänner betyder det mesta för mig, utan dom är ingenting helt.
Om jag tänker efter är jag inte villig att offra något alls just nu.
Borde tatag i mig själv, lyssna på dom som står mig närmast, hålla fast i det jag känner innerst inne och har bestämt mig för, sluta vara så konflikt rädd. bläää!

det blir nog ett natt samtal och en promenad.