har haft en känslofylld dag.
Danne och jag åkte till etuna idag, till lillebror davids föräldrar.
Det kändes bra att träffa dom igen, var ett tag sen sist.
Så har varit mycket pratande, skrattande, gråtande and so on.
Vi var på kyrkogården, det här kanske låter dumt, men jag älskar att va på kyrkogården i etuna på alla helgona, alla människor som vandrar runt i november kylan, alla ljusen som hjälper stjärnorna att bringa lite ljus och värme i mörkret och saknaden.
Bestämde mig dumt nog för en promenad genom staden och dom ställen jag alltid gick förut.
Sprang på Michael, det va kul att se honom igen, fast blev konstigt också, men men.
Det är nu allt känns som jobbigast, jag och danne sover i davids barndoms rum.
danne sover på soffa, jag ligger i lillebrors säng, det som är fel är att lillebror inte ligger bredvid mig. Det är nu saknaden verkligen anfaller med full kraft, känns som den försöker äta upp mig levande. försöker att inte älta "varför just han" tankar.
jobbar på att minnas allt det han faktiskt han göra, allt vi han göra.
Försöker acceptera att jag faktsikt saknar honom så mycket som jag gör.
Och att jag alltid kommer sakna honom, men att det förhoppningsvis gör lite mindre ont i själen för varje år som går.
Kommer bli en såndär jobbig natt, utan sömn och för mycket tankar som härvar till min hjärna ordentligt, som trasslar ihop tankegångarna till ett enda stort kaos.
Försöker vara stark, smart och tänka logiskt. men det härvar.
Ligger och intalar mig själv att allt löser sig bara det blir morgon.
Vad är du beredd att offra? ja vad är jag beredd att offra?
jag vet vad jag inte är beredd att offra, jag tänker aldrig mer offra min vänskap, mina vänner betyder det mesta för mig, utan dom är ingenting helt.
Om jag tänker efter är jag inte villig att offra något alls just nu.
Borde tatag i mig själv, lyssna på dom som står mig närmast, hålla fast i det jag känner innerst inne och har bestämt mig för, sluta vara så konflikt rädd. bläää!
det blir nog ett natt samtal och en promenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar