Killer mix 9

Den superkorta berättelsen: satan vad trött jag är!
Den korta berättelsen: inatt vaknade jag upp med milda hallucinationer, minnen som jagar mig när jag sover och förvrids till mardrömmar.
Den långa berättelsen: tar alldeles för lång tid att skriva ner.

Okay!

jag vet att det finns barn som är jätterädda & jätteblyga eller lugna & hur stabila som helst.
Men i regel är inte barn det, det borde dom inte vara, enligt min personliga åsikt.
Barn ska kunna klättra för högt upp i träd, kunna gunga för högt & bryta både armar & ben (fast helst inte)
Om man inte får vara ett barn när man är ett barn när ska man då vara det??


Jag var helt galen när jag var barn
jag hade alltid bulor i skallen efter att ha sprungit in i väggar, ramlat eller krockat med någon.
mina knä och armbågar var alltid fulla med blåmärken och sår, och det har dom varit dom senaste 20åren.

jag minns så tydligt hur jag klättrade runt på hustaket, klättrade i berg och hoppad mellan alldeles för stora sprickor,
om jag ramlade så ramlade jag.

jag minns fortfarande känslan av min bästa vän Emils hår när jag drog i det när vi slogs, för att 5 min senare vara bästa vänner igen.

att kasta sten var en fullt godtagbar & rolig sysselsättning.
det var okay att säga att man var kär i Simba i lejonkungen.
det närmaste man kom en stilikon var den lilla sjöjungfrun Ariel & det enda komplex man hade var att man aldrig skulle kunna få en fiskstjärt.
Det var coolt att ha ett Batman plåster i pannan.
och det var ingen flummig hippie stämpel på att gå barfota på stan.

om jag inte slutar tänka snart så kommer min hjärna att haverera.

men men, sopsortera och miljöanpassa ditt kylskåp så ordnar det sig...?