Amé

Om du varit här nu, så hade titta på mig med dina klar blåaögon,
med leendet lekande i ögonvrån en stund innan skrattet nåde din mun.
Du hade rufsat mitt hår och kallat mig lilla monsterapa, skrattat igen,
och förklarat att jag hade fel.
Och jag vet att jag har fel, har fel en hel del.
Men ibland inser jag inte det förens efter åt, och då är det lite sent på kommet.