When it was morning.
Har bosatt mig upp på taket.
Mobilens hysteriska skrikande när danne ringer, fick mig nästan att tappa telefonen.
Skrattade hysteriskt med hjärtat i halsgropen fast det egentligen inte var någon fara.
och hade jag gjort det hade det bara varit splatter kvar av den.
Borde egentligen gå ner härifrån när det är så här ljust, vill ju inte ge mina kära grannar en hjärtattack och får säkert inte sitta här för min hyresvärd.
Sov inget inatt heller, natten blev ljus och tankarna flög som om ingenting hindrade dom.
Möjligtvis har jag kommit fram till en tatuerad utväg i min bakficka nu.
Den är kanske inte ett dugg nödvändig, men känns bättre att vara på den säkra sidan.
sv: hon var jätte duktig, synd bara att musikerna inte var lika bra! ;)
SvaraRadera