Ibland undrar jag varför jag oroar mig över saker, sen undrar jag om jag är berättigad att oroar mig för det eller om jag bara är löjlig, och för det mesta så känner jag mig bara löjlig.
Får lite ont i hjärtat, sen slutar jag tänka, stänger ute allt och jobbar på att vara glad.
Allt är fint nu, nya lägenhet börjar bli mindre rörig, saker finner en plats.
Mitt nya rum har kiss gula väggar, men det kan jag leva med och jag har ett skrivbord nu, köket är rullstols anpassat och badrummet är byggt för gamla människor, dessutom så kan vi stå upp och kissa om vi känner för det. Min och tulles pensionärs lya.
Idag ska det sista i gamla lägenheten fixas, möbler slängas, städa det sista, plocka ner lampor och tapetsera om. ska bli skönt att bli av med skiten. Så kanske jag känner mig mindre stressad och panikslagen. Äntligen något slags lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar