Minnes bilder över går till mardrömmar när jag väl kunnat somna.
Dom längsta 20min i mitt liv spelas upp om och om igen.
Hjälplösheten, blodet som bildat en pöl, dom lugnande orden jag upprepar, Huvudet i mitt knä, handdukarna jag trycker mot ditt huvud för att stoppa blodet, ambulansen som dröjer alldeles förlägne och när dom äntligen kom så var det försent.
Blodet på mina händer, hela jag täckt i blod.
Vaknar av mina egna skrik, gråt, paniken som lägger sina händer runt min nacke.
Och hur mycket jag än duschar, skrubbar & tvättar mig så får jag inte bort blodet.
Det har etsats sig fast i min hud.
Lägenheten krymper, väggarna kommer närmare och jag orkar inte va kvar.
Så har tillbringat senaste timmarna uppe på vinden och väntar på att panik ångesten ska släppa taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar